August Berg lämnar Leksands IF.
Det är möjligt att det sportsligt var korrekt.
Men rent emotionellt gör det ont i supporterhjärtat.

August och Jesper till höger efter avgörandet i Mora. / Foto: Bildbyrån

August Berg har varit i den blåvita delen av Dalarna sedan 2018, när han bytte AIK:s J20-lag mot Leksands.

Redan samma säsong gjorde han 19 a-lagsmatcher i den hockeyallsvenska grundserien, innan han också hade en ordinarie plats i laget under kvalvägen upp.

Vid den sista hållplatsen väntade Mora. Och ja, alla vet vi hur det hela slutade. Efter att Berg blivit framspelad av Jesper Ollas vid den bortre stolpen. En hjälte. För alltid.

Foto: Bildbyrån

Det känns som att August har varit i föreningen längre än vad han har. För mig personligen, hade Agge börjat klättra rätt högt upp på den stege som Martin Karlsson och Jon Knuts klättrat på under många år. Den där som tar dem längre och längre in ens eget supporterhjärta.

Jens Bergenström är en annan från förr. Nämnda Jesper Ollas en till. Gabriel Karlsson finns också med där för mig. Och så August.

Visst kan spelare som Max Véronneau komma och blända en med sin fantastiska teknik och man blir för stunden förälskad. Men försvinner de efter en säsong eller två, dör gnistan. Medan det finns spelare som man för alltid bär med sig.

Emotionellt gör det ont

Det kanske är korrekt sportsligt att släppa August. Än mer är det känslan efter att man läst Thomas Johanssons ord om varför man kommit fram till detta beslut.

Men rent emotionellt gör det faktiskt ganska ont. August är inte bara en skicklig hockeyspelare, utan också en jävligt trevlig människa. Jag känner honom inte personligen, men har ändå haft med honom att göra både i podden, i Quiz vi gjort och inte minst i intervjuer efter matcher.

Känslan är därför att Modo – som han presenterats för – inte bara får in den där duktiga hockeyspelaren utan också en människa som kommer vara med och lyfta omklädningsrummet.

Så ta väl hand om honom, Modorövar.
Och tack för allt, August. Vi kanske ses igen någon dag.

/RS